DEMOKRATISKT SAMHÄLLE ÄVEN FÖR BARN FÖRELÄSNINGAR & KOMPETENSUTBILDNINGAR BÖCKER & ARTIKLAR
ELISABETH KONTAKT
Elisabeth Arnér

I och med att vi ställs inför möjliga meningar, i det att vi inte längre kan löpa på i ullstrumporna, blir vi tvungna att stanna upp och problematisera (von Wright 2000).

Skälen till att det är betydelsefullt att belysa frågan om barns rättigheter över huvud taget, har sin utgångspunkt i att barn befinner sig i underordning och därför inte med självklarhet anses kunna få gehör för eget inflytande i offentlig verksamhet (Balldin & Qvarsell 2004).

Om barn får ansvara för något, ger det också en möjlighet till frihet, självständighet och självbestämmande för individen, som i samspel med andra kan skapa möjligheter till demokrati, inflytande och delaktighet. En avgörande faktor för att detta ska kunna göras möjligt är dock hur de vuxna ser på barn, fostran och lärande (Göhl- Muigai 2004).

Jag vill fästa uppmärksamhet på relationen rätt – skyldighet, vilket innebär att om barn har rätt till något, som till exempel inflytande, så innebär det att få uttrycka sina tankar och åsikter och därmed få möjlighet att påverka sin situation. Det betyder också att någon samtidigt har skyldighet att tillgodose denna barnets rätt. Barns rätt bör uttryckas på ett sådant sätt att den vuxnes ansvar tydliggörs. Det handlar om att studera vilka möjligheter lärare ger barn att få gehör för egna initiativ i förskola och skola .

Elisabeth Näsman (1995) skriver om synen på barn som ”not yets”, vilket innebär att barn inte betraktas som fullvärdiga människor förrän i vuxen ålder. Trycket på att åstadkomma förändringar i barns sätt att vara kan bli för stort, vi ser inte barns och ungdomars eget liv som tillräckligt värdefullt utan tittar hela tiden till vad de ska bli. Barndomen betraktas därmed som ett bristtillstånd.

Vi utvecklas alla i relation och samspel med andra och har ett ömsesidigt utbyte av varandra. Vi människor söker också mening med tillvaron oavsett i vilken ålder vi befinner oss. Betoningen på barnet som människa kan ge en dimension som kan gynna synen på barn som fullvärdiga. Det blir i det perspektivet viktigt att inte ge barn ett mindre värde än vuxna. Barn ska inte heller behöva uppleva sin underordning på ett negativt sätt i relation till vuxna. Hade barnen varit de viktigaste vi har eller åtminstone lika viktiga som vi, hade troligen vårt bemötande av barn problematiserats än mer och frågan skulle ha prioriterats inom alla samhällsområden där barn finns med ( Elisabeth Arnér 2006).

skapad av WOF factory WOF factory, fotograf Elisabeth Ohlson Wallin, 2014 © Elisabeth Arnér